Släkten och släktföreningen Kuylenstierna
Det finns mer än sexhundra släkter på Riddarhuset. Det totala antalet adlade släkter är förstås mycket högre men introduktion av ny adel är försumbar och gäller endast gammal adel som felaktigt ansetts vara utdöd.
Antalet släktföreningar som är knutna till Riddarhuset är över hundra. En av dessa är Släktföreningen Kuylenstierna. Rent allmänt finns det ett stort värde med en släktförening som möjliggör ett historiskt perspektiv på släktens görande och låtande. Men främst är det en kontaktmöjlighet både personligt och familjemässigt.
Vår släktförening är inte särskilt gammal utan stadgarna antogs 1993. Där sägs att föreningens syfte är att stärka banden inom släkten och verka för sammanhållning liksom att utåt slå vakt om släktens gemensamma intressen.
Vad avser medlemskap beviljas detta av styrelsen. Som ättemedlem räknas personer som bär eller burit släktnamnet Kuylenstierna, barn till dessa samt ingifta. Praxis har under lång tid varit att bevilja medlemskap till personer med band till släkten och som visar intresse för släktföreningens verksamhet.
Under de drygt trettio år som föreningen funnits har man arrangerat ett tiotal släktmöten enligt principen att vartannat möte avhålls utanför Stockholm och Riddarhuset. Detta koncept har varit mycket lyckat och många minns med glädje släktmöten i Göteborg, Halland och Karlsborg. Släktmötena följer ett mönster med historiska tillbakablickar, stadgeenlig stämma där styrelsen nagelfars och utses och den årliga medlemsavgiften fastställs. Därefter fest och sång och roliga tal i lämplig miljö till exempel Lantmarskalksalen på Riddarhuset.
Släktföreningen Kuylenstierna förfogar inte över egna fonder (till skillnad från många andra släktföreningar) utan verksamheten och då främst planeringen av nästkommande släktmöte bekostas av att lojala och intresserade medlemmar betalar årsavgiften.
En kort historik
Släktens ursprung i Sverige har nära band till Göteborgs grundande och utbyggnad under 1600-talet. Staden skulle anläggas en bit in i Göta Älv enligt holländskt mönster och sammanfogad av kanaler. Projektledare, ingenjörer och hantverkare saknades hemmavid och rekryterades därför från Holland. Således kom vår ”anfader” Jan (Johan) Jacobsson Kuyl från Amsterdam till Göteborg 1641 och anställdes som sluss-och brobyggare. Han omkom genom en olyckshändelse 1661 och begravdes i Christine kyrka i Göteborg.
Hans son Wilhelm Jansson Kuyl är bemärkt i annalerna som en skicklig sjöofficer och kofferdikapten men fick se sitt skepp Rosen sänkt av holländarna i sjöslaget i Öresund 1658. Han tillfångatogs och spärrades in på Kronborgs slott innan han blev igenlöst av Carl X Gustaf och återgick till flottan.
Han hade två söner, Henric som måste ha varit synnerligen äventyrlig och som slutade som turkisk amiral under namnet Ali Pasha. Spåren efter honom försvinner under tidigt 1700-tal men han lär ha hjälpt Carl XII under vistelsen i Bender efter katastrofen i Poltava.
Den andra sonen var Johan Kuyl född 1662 som också han verkade som sjöofficer bland annat i engelska flottan innan han återkom som överlöjtnant i den svenska. Han blev som följd av sina egna och sin släkts meriter i Sverige adlad av Carl XI med namnet Kuylenstierna 1693 med nummer 1304 och introducerad på Riddarhuset 1697. Han dog 1746 och är begraven i Håckviks kyrka i Småland och där släktens vapen finns uppsatt. Vad avser sköldbrevet finns detta beskrivet på annan plats i hemsidan.
Släkten Kuylenstierna har således varit registrad på Riddarhuset i 331 år när detta skrives (2024). Grovt räknat tillhör våra yngsta släktingar den trettonde eller fjortonde generationen sedan Jan Jacobsson Kuyl ankom till landet som följd av en dåtida kompetensinvandring. Det kan nämnas att mer än halva befolkningen i Göteborg hade holländsk eller tysk härstamning under 1600-talet.
Vill man veta mer om ätten Kuylenstierna och personer med namnet finns hur mycket som helst att finna i olika ättartavlor till exempel Elgenstiernas eller i nutid hos Bertil Lindéns skrifter om släktens historia. Riksarkivet har också ett omfattande material för den historie- och släktintresserade.
Tavlan föreställande Wilhelm Jonsson Kuyl är fotograferad på Landsjö säteri, Kimstad, Östergötland av Kim Kuylenstierna.
Vapenskölden
Adliga ätten nr 1304 – Intr.1697
Det här vapnet har skapats med vapnet för amiral Anckarstierna, nr 1142, från 1680 som förebild. I sköldebrevet nämns att överlöjtnanten Johan Kuyl – eller Jean Kuyl som han där kallas – efter sin hemkomst 1687 från tjänstgöring i den engelska flottan fick förtroendet att förestå amiralens kompani volontärer. Johan, som var född 1662, adlades 1693. Det Anckarstierna vapnet hade även varit modell för vapnet för Anckarloo, nr 1191, från 1689, men i det här fallet är den bildmässiga släktskapen ännu tydligare.
I den blå skölden syns tre muskilor (>>mußkuhler<<) av guld. Ordet muskila är lånat från nederländskans moskuil och betecknar en träklubba som användes för olika sjömansarbeten. Termens ordagranna innebörd är >>mossklubba<<. Klubban användes ursprungligen för att banka in mossa som tätning i fogarna i skeppsskrov, men senare framför allt i bearbetning av tågvirke. Bildvalet är lyckat eftersom klubban är hämtad från sjölivet och samtidigt utgör en talande* bild för det ursprungligen nederländska släktnamnet. (Johans farfar hade 1641 inflyttat till Göteborg från Holland.)
Släktnamnet är möjligen bildat av det nederländska ordet kuli som uttalas [køyl] och har betydelsen ’klubba’ – eftersom bildvalet avslöjar att man har associerat till det – men alternativt kan släktnamnet vara avlett från ett ortnamn bestående av (eller innehållande) ett likalydande nederländskt ord med betydelsen ’skålformig fördjupning i terrängen’. (I sammanhanget kan nämnas att uttalet av det svenska adliga ättenamnets första stavelse är [çy:l].)
En bård* (>>bord<<) av guld, sirad med åtta blå stjärnor, löper kring skölden. På hjälmen står en morgonstjärna* (spikklubba) mellan två svenska örlogsflaggor* (>>Cron flaggor<<).
Vapenskölden, Författare, Årtal
